måndag 31 augusti 2015

kort rapport.

Rena intryck. Långa texter. Vattentäta skott.
Istället korseld. Informationsöverflöd.
Har svårt att rensa. Drack för mycket i helgen.
Men.
Inte lika mycket som han gjorde.

måndag 24 augusti 2015

Lite knäpp.

Jag lever nog gärna i villfarelsen om att jag ingenting har att göra just nu. Inga måsten, ingenting som styr min tid. Det är förstås i högsta grad osanning och egentligen gör jag nog gärna saker. Promenerar, städar, läser, knyter, tecknar, begrundar, sover, rensar. Det är bara allt det här nya jag är lite rädd för. Huvudet gör den annars stadiga kroppen skakig, opålitlig, skraj. Jag är lite rädd att den ska svika mig eller att jag ska svika den igen. Försöker vara tydlig.

torsdag 20 augusti 2015

nästa vecka.


Jag har redan prestationsångest trots att vi inte ens börjat prestera än. Människor hoppar jämfota av upphetsning runt omkring mig och jag tänker bara på skogen, havet, sömnen och konsten. Jag tänker på att leva så småskaligt som möjligt för att kunna gå runt på ingenting. Sen tänker jag att jag bara har PMS och att nästa vecka kommer jag vara nyfiken och motiverad, nästa vecka kommer jag orka prata med andra människor.

tisdag 18 augusti 2015

bara gå rakt ut i skogen.

Så som västkustska klippor känns mot bara lår när de pressats mot dem i en timme. Den tid det tar att tälja en liten val som blir en säl som blir mjuk i handen. Hur hud som vilat i kvällssolen doftar.

Istället för människor som skrattar på fel ställen och mina låga trösklar. Bilar som kör alldeles för fort
på för krokiga gator och hur det stramar nedanför nyckelbenen.

Och fortfarande - vad som väntar bortom staden.

måndag 17 augusti 2015

jag har nu tappat räkningen på hur många "första dagen" jag har haft.

Nu börjar någonting nytt igen. Och detta nya, som igår kändes skrämmande och idag känns betryggande, ska pågå i två år. Det är en konstig känsla, men också en bra känsla, att sitta i ett rum med trettiofyra andra och veta att vi ska sitta där i två år till. Jag tänker på vad som kan hända på två år och vet att jag inte känner till ens hälften av vad om skulle kunna ske. Så fantasirik är aldrig hjärnan. 

Jag hoppas att det kan öppna dörrar. I mig och runt omkring. 

lördag 11 juli 2015

there were times.

I drömmen färgar jag håret mörkt turkos. Som havet, men djupare. Det blir vackert och jag vet att det handlar om förändring. Sommaren är snål och givmild på samma gång. Staden är lummig och vänlig, men jag vill härifrån. Behöver komma härifrån för att på riktigt känna andetagen genom kroppen.

måndag 6 juli 2015

hur det känns.

Sommaren kommer att ha för få dagar. Jag ber om lugn och ro igen. Slår på flygplansläge och skulle vilja plocka blåbär. Kanske sova sked. Helst ha semester, men det blir mycket lite bevänt med det i år. Jag tror inte att det är bra. Det går inte att göra någonting åt.